Idag känns allt lättare. Min ischias gör fortfarande ont men är tio gånger bättre än igår.

När jag kom till jobbet imorse var det en tjej som frågade om helgen varit jobbig. Jag bara nickade och hon sa att hon förstod det. Då började tårarna forsa. De gick inte att hejda. Jag kunde inte fika med de andra utan satte mig vid skrivbordet med min kopp te och mackan.

På eftermiddagen ringde jag Micke, Bonzos nya husse. Han berättade att allt gått jättebra och att de trivs mycket bra med Bonzo. Han går fritt på tomten. Utan koppel. Och han sticker inte. När han kommer till tomtgränsen stannar han och frågar om lov med blicken att få gå längre. De tar jättelånga promenader med honom och han är helt slut när de kommer tillbaka. Stackarn får väl träningsvärk nu. Hästarna vill han gärna leka med och igår fick de två kattungar. Grannens hundvalp morrade han åt när valpen försökte ta hans pinne. Och när han såg en hare så satte han iväg efter den men kom direkt tillbaka på kommando.

Jag frågade om de stannade på halva vägen och bytte hund för jag känner inte igen Bonzo på deras beskrivning. Men det var det jag anade. Jag har inte kunskap nog att locka fram allt detta hos honom. Han t.o.m hoppar in i bilen frivilligt.

Bonzo är ute hela dagarna och de får övertala honom att komma in på kvällarna. Han måste ju tro att han kommit till himmlen. Det var precis så här jag ville att han skulle få ha det. Han är värd allt detta och jag är så glad för hans skull.

När jag pratat med Micke så kände jag en lättnad men ändå finns ju sorgen där. Men jag kommer nog över sorgen lättare nu.

Imorgon ska jag åka till SÖS och få en undersökning. Efter det ska jag åka till mamma med lite blommor och sen åker jag till landet och stannar till onsdag kväll. Jag har varit ute med jordsäckar ikväll och ska försöka få med så många blommor som möjligt imorgon.

Dagens gåva kommer från Gunny. Ett vackert kort.

Ha en fin helg allihop.