Regnet vräker ner och har så gjort hela dagen. Det behövs verkligen. Och så här är det: I fredags var jag och tog skelettscint, alltså röntgen. När jag var klar så "läckte" sköterskan: "Jag får ju inte säga något men det ser bra ut". VIlken lättnad. Sen fick jag sätta mig i väntrummet för läkaren skulle kolla om det behövdes fler bilder. När sköterskan kom tillbaka så gjorde hon tummen upp och såg väldigt finurlig ut. Det tolkar jag som att jag inte har cancer. Jag blev så lättad så jag blev jättetrött, fick ont i huvudet och mådde illa. Inte konstigt med tanke på hur jag mått sista tiden. Visserligen har jag inte fått något svar från min läkaren men jag är övertygad om att det är grönt. Inte cancer. Jag får fortsätta leva. Och det är ju det jag vill. Tack för allt stöd jag fått under den här tiden.

Idag var jag hos mamma för hon är så deprimerad. Hon klarar/orkar inte göra någonting längre. När hon t.ex diskat (sittandes på en stol) så måste hon lägga sig efteråt. Nu unnar jag henne att få dö. Det är inte människovärdigt längre. Hon som alltid varit pigg och rask. Nu måste hon ha hjälp med allt. Jag lyckas pigga upp henne när jag är där och ska försöka åka till henne lite oftare. Kan jag göra det lilla så är det klart att jag gör det.

Nu ska ni ha det så bra allihop och fortsätt leva. Det tänker jag göra.

Kram

Anette

Nu har det gått flera dagar sen jag skrev sist. Jag mår inte så bra men imorgon ska jag göra min skelettscint och på onsdag får jag svar.

Sen kanske, kanske, hoppas, hoppas, vi åker till Härnösand imorgon. Om Johan får tag i en bil. Jennie fyller år nästa vecka så vi tänkte fira henne nu i helgen. Om inte det blir av så kommer Joakim och jag att ta bussen upp efter midsommar. Jag funderar också på att åka upp dit och vara där några dagar när jag har semester.

Åker vi inte upp imorgon så åker jag ut till landet.

Här kommer fler bilder som jag fått. Sommargåvor, alltså.

Först ut är min kära vän Ella. Tack min kära vän.

Sen är det min "granne" Sussi. Stort tack.

Så är jag tillbaka i stan efter en varm och fin helg på landet. Alla, utom nio, pelargoner är ute i stugan nu. Vilket innebär att jag får åka som en skottspole mellan landet och stan för att vattna. Annars lär de stackarna förgås.

Igår kväll satt jag ute i trädgården i skymningen och njöt av en drink. Då hör jag ett brak i skogen bakom mig. Jag far upp och börjar kolla efter en stor karl eller en älg. Men ut ur skogsbrynet kommer en igelkott!

Och imorse vaknade jag och låg och lyssnade på regnet som vräkte ner. Nästa gång jag vaknade var det tyst men tredje gången skvalade det igen. Då hörde jag att det var kylskåpet som lät!

Nu är det dags för veckosaneringen. Och så måste jag göra mat också.

Anette

Nu har jag gjort klart allt på jobbet och ska strax gå till bussen. Hem och där hämtar Johan mig. Han ska köra ut mig och alla pelargoner till landet ikväll. Det ska bli så underbart skönt att få komma ut på landet. Här står luften stilla och solen vräker ner. När jag kommer ut så byter jag till kjol och linne och sätter upp håret. Sen går jag bara runt och njuter en stund. Ha en jättefin helg alllihop. Det tänker jag ha.

Puss och gull

Anette

Nu har jag varit på landet sen igår och ska strax hoppa in i duschen och sanera mig inför arbetsdagarna som är kvar.

Jag var på onkologen i tisdags (igår, det känns som om jag varit på landet i flera dagar). Sköterskan reagerade starkt när jag sa att jag har ischas. "Går värken ner i benet?" "Strålar värken ner i benet?" "Är det säkert?" Jag svarade ja varje gång men när jag åkte hem kom jag på att det gör den ju inte. Jag har "bara" värk. I alla fall så togs extra många prover och jag ska få tid till skelettscint. För säkerhets skull. Jag har blivit jätteorolig för detta och är tillbaka till de veckor jag väntade på svar på alla prov om knölarna i bröstet. Kanske går det bättre den här gången. Men oron och ångesten knäcker mig. Ska jag aldrig få må bra?

60% som haft bröstcancer får återfall. Det är en hög siffra. Och de flesta får i levern eller i skelettet. Har man tur kan man bota levercancern men skelettcancern är så gott som omöjlig. Där vittrar man sönder och döden kommer som en befrielse.

Nej, nu vill jag inte tänka mer på det. Jag har haft det helt underbart på landet. Vilken sommar vi har. Jag har planterat, grävt jord, knutit upp rosorna. Lite färg har jag fått. Ibland har jag bara satt mig ner och njutit. Där ute rör sig luften lite. Det är varmt men inte kväljande som i stan. Det är grönt och vackert. Flaggan var hissad idag och en fågel underhöll mig länge. Jag såg även ett rådjur som promenerade mitt emot min stuga. Rena idyllen med andra ord.

Anette

Idag känns allt lättare. Min ischias gör fortfarande ont men är tio gånger bättre än igår.

När jag kom till jobbet imorse var det en tjej som frågade om helgen varit jobbig. Jag bara nickade och hon sa att hon förstod det. Då började tårarna forsa. De gick inte att hejda. Jag kunde inte fika med de andra utan satte mig vid skrivbordet med min kopp te och mackan.

På eftermiddagen ringde jag Micke, Bonzos nya husse. Han berättade att allt gått jättebra och att de trivs mycket bra med Bonzo. Han går fritt på tomten. Utan koppel. Och han sticker inte. När han kommer till tomtgränsen stannar han och frågar om lov med blicken att få gå längre. De tar jättelånga promenader med honom och han är helt slut när de kommer tillbaka. Stackarn får väl träningsvärk nu. Hästarna vill han gärna leka med och igår fick de två kattungar. Grannens hundvalp morrade han åt när valpen försökte ta hans pinne. Och när han såg en hare så satte han iväg efter den men kom direkt tillbaka på kommando.

Jag frågade om de stannade på halva vägen och bytte hund för jag känner inte igen Bonzo på deras beskrivning. Men det var det jag anade. Jag har inte kunskap nog att locka fram allt detta hos honom. Han t.o.m hoppar in i bilen frivilligt.

Bonzo är ute hela dagarna och de får övertala honom att komma in på kvällarna. Han måste ju tro att han kommit till himmlen. Det var precis så här jag ville att han skulle få ha det. Han är värd allt detta och jag är så glad för hans skull.

När jag pratat med Micke så kände jag en lättnad men ändå finns ju sorgen där. Men jag kommer nog över sorgen lättare nu.

Imorgon ska jag åka till SÖS och få en undersökning. Efter det ska jag åka till mamma med lite blommor och sen åker jag till landet och stannar till onsdag kväll. Jag har varit ute med jordsäckar ikväll och ska försöka få med så många blommor som möjligt imorgon.

Dagens gåva kommer från Gunny. Ett vackert kort.

Ha en fin helg allihop.

Inte nog med att jag sörjer Bonzo. Nu har jag fått ischias också. Jag kommer knappt upp ur soffan när jag väl satt mig. Ska allt elände hända mig nu? Är det straffet för att jag lämnade ifrån mig min älskling?

Jag skulle ha fortsatt städat och åkt till mamma och hälsat på henne idag men det gick ju inte. Jag har inte ens varit utanför dörren idag. Ute är det strålande sommar. Nu hoppas jag bara att jag kan åka till jobbet imorgon. Jag får ta med värksalva och vetekudde dit. Jag arbetar ju med händerna och jag kan stå och jobba.

Fler gåvor. Den här gången från Ulla-Britt som skickat en massa fina gåvor. Tack vännen.

Anette

Nej, jag åkte inte till landet idag  heller. Jag har varit hemma och städat. Det behövs kan jag tala om. Tvättmaskinen har gått sen imorse. Jag har diskat, bäddat rent, varit och handlat på Willys och lagat mat. Jag skalade en halv påse frysta räkor, delade crabsticks (ca tio stycken) i smådelar, hällde det i en skagenpanna. (En liten burk med matlagningsgrädde och smaktillsats i locket.) Jag kokade nudlar och serverade till. Över strödde jag finhackad röd lök och hade Thai Sweet Chilisås till. Hjälp, vad gott det var. Jag kunde knappt sluta äta.

Här är det rena sommaren ute. Men jag har fortfarande ångest och är väldigt ledsen. Det är så tomt här hemma. Jag kan höra Bonzo tassa omkring ibland. Men jag tänker mig att han springer omkring i trädgården och leker med pojkarna. Sen lägger han sig i skuggan och vilar lite.

Nu ska jag plocka ner vintergardinerna i vardagsrummet och putsa det fönstret. Och sätta upp spetsgardiner där istället.

Jag har fått massa fina sommargåvor av nätvänner. Här kommer några från Annica. Hon skickade ett kort men också en vängåva samt en fe. Jag visar alla här. Tack snälla Annica. Jag blev så glad.

Anette